Alexius Ödman var inte bara en man med gröna fingrar. Han hade även en del skit under naglarna.

Alexius var en handlingskraftig man och drog sig aldrig för att ta i. Att ta hjälp av maskiner var inget för Alexius – här var det handkraft och hjälp från den egna hästen Freja som gällde.

Alexius Ödman tog över trädgårdsmästeriet på Ögården redan som 15-åring, efter sin far Johannes Ödman, som i sin tur hade ärvt den av sin far. Alexius sålde sina egenodlade grönsaker på torget i Lysekil varje lördag.

Lördagarna var dock ingen dans på rosor. Varje lördag packade han hästkärran med grönsaker och körde med Freja drygt 3 kilometer till färjan på östersidan. Han lastade över allt på färjans kärra och körde häst och vagn tillbaka till gården. Därefter cyklade han åter till färjan och åkte över. Väl i Lysekil hyrde han en häst, lastade över alla grönsaker en gång till, och körde till torget.

Efter en lång arbetsdag var det sedan dags att packa ihop överblivna grönsaker och upprepa proceduren igen, fast åt andra hållet. Alexius Ödman var en ödmjuk man som älskade sin gård, sin häst och livet som saltstänkt grönsakshandlare – vilket också var viktigare för honom än att göra stora pengar på sin rörelse. Släktingar har beskrivit Alexius som ”en man som levde på de små utgifterna”.

Minnet av Alexius spirar och grönskar hos oss.