Regina Andersson var känd som en riktig kärnkvinna.

Hon gifte sig tidigt med skepparen Karl-Johan Andersson, och de två byggde 1878 ett hus på östra sidan av Fiskebäckskil.

Året därpå, när deras gemensamma son Karl endast var nio månader gammal, miste Karl-Johan livet till sjöss. Regina kunde inte behålla huset själv, utan fick i stället sälja huset och låna till ett nytt. Motkravet var att Karl-Johans pensionsbok lämnades som pant tills lånet var betalt. Regina bodde i huset med sin son och sin mor, som blev 96 år gammal.

En annan änka med fyra barn bodde också i huset under en period. Regina och Karl-Johans son, Karl, arbetade en tid i Lyckes konservfabrik med diverse småsysslor, och fick så småningom en roddbåt som tack. Roddbåten användes sedan för att ro badgäster över Kilen till och från restaurangen. Karl hade ett medfött handikapp och blev tiden svagare och svagare. 1905 dog Karl, endast 23 år gammal, och då blev det i stället den nu 50-åriga Regina som fick ta över roddandet. 5 öre kostade roddturerna, som Regina fortsatte med i 28 år, ända fram till sin död 1934.

Fenomenet roddfärja fanns sedan kvar en bit in på 1960-talet. Utöver badgäster som ville till restaurangen roddes skolbarn, precis som arbetare på Lyckes konservfabrik och personer som bara ville över sundet för att handla. E.B Lycke, som drev konservfabriken, var så nöjd med Reginas arbete att han döpte en sillkonserv – Reginasillen – efter henne.