Elmästare Berntsson

Som så många andra unga pojkar på västkusten drömde Gustav Berntsson om att bli fiskare.

Gustavs mamma dog när han bara var sex år gammal, och fiske blev snabbt ett av hans absolut största intressen.

Något yrkesfiske blev det dock aldrig. I stället började Gustavs yrkesbana som 16-åring på Lyckans slip, där vårt hotell nu ligger. Där jobbade han i tre år med en timlön på 25 öre.

1940 tog Gustav jobb på det lokala elverket, Skaftö- landets Elektriska Distributionsförening (UPA, Utan Personligt Ansvar.) När han arbetat där i tre år avled driftschefen, och Gustav for till Stockholm för att utbilda sig, och därefter bli den nye chefen. Med arbetet som driftchef för elverket kom således också en del plikter.

Det var till Gustavs fru Evelyn som man ringde när det blev elavbrott eller elfel, och när det var storm (det är det ofta i skärgården) var risken för elavbrott så pass stor att Gustav alltid sov på soffan med kläderna på – för att vara redo om elnätet brakade samman.

Fisket fortsatte emellertid att vara Gustav Berntssons stora passion. Han tillverkade egna hummertinor, ryssjor och nät, och vid sidan om sitt arbete och under sin tid som pensionär ägnade han oändligt många timmar till sjöss, där flertalet storfiskar gjorde misstaget att svälja hans bete.

Utöver fisket hade Gustav också ett stort intresse av båtbyggeri. Innan sin död hann han med att bygga en passbåt, en snipa och flera mindre ekor.

Skulle strömmen gå, så kan vi ju inte ringa varken Evelyn eller Gustav längre, men slå oss i receptionen en signal, så ska vi se om vi kan lösa det!

Alexius Ödman var inte bara en man med gröna fingrar. Han hade även en del skit under naglarna.

Alexius var en handlingskraftig man och drog sig aldrig för att ta i. Att ta hjälp av maskiner var inget för Alexius – här var det handkraft och hjälp från den egna hästen Freja som gällde.

Alexius Ödman tog över trädgårdsmästeriet på Ögården redan som 15-åring, efter sin far Johannes Ödman, som i sin tur hade ärvt den av sin far. Alexius sålde sina egenodlade grönsaker på torget i Lysekil varje lördag.

Lördagarna var dock ingen dans på rosor. Varje lördag packade han hästkärran med grönsaker och körde med Freja drygt 3 kilometer till färjan på östersidan. Han lastade över allt på färjans kärra och körde häst och vagn tillbaka till gården. Därefter cyklade han åter till färjan och åkte över. Väl i Lysekil hyrde han en häst, lastade över alla grönsaker en gång till, och körde till torget.

Efter en lång arbetsdag var det sedan dags att packa ihop överblivna grönsaker och upprepa proceduren igen, fast åt andra hållet. Alexius Ödman var en ödmjuk man som älskade sin gård, sin häst och livet som saltstänkt grönsakshandlare – vilket också var viktigare för honom än att göra stora pengar på sin rörelse. Släktingar har beskrivit Alexius som ”en man som levde på de små utgifterna”.

Minnet av Alexius spirar och grönskar hos oss.