Som så många andra unga pojkar på västkusten drömde Gustav Berntsson om att bli fiskare.

Gustavs mamma dog när han bara var sex år gammal, och fiske blev snabbt ett av hans absolut största intressen.

Något yrkesfiske blev det dock aldrig. I stället började Gustavs yrkesbana som 16-åring på Lyckans slip, där vårt hotell nu ligger. Där jobbade han i tre år med en timlön på 25 öre.

1940 tog Gustav jobb på det lokala elverket, Skaftö- landets Elektriska Distributionsförening (UPA, Utan Personligt Ansvar.) När han arbetat där i tre år avled driftschefen, och Gustav for till Stockholm för att utbilda sig, och därefter bli den nye chefen. Med arbetet som driftchef för elverket kom således också en del plikter.

Det var till Gustavs fru Evelyn som man ringde när det blev elavbrott eller elfel, och när det var storm (det är det ofta i skärgården) var risken för elavbrott så pass stor att Gustav alltid sov på soffan med kläderna på – för att vara redo om elnätet brakade samman.

Fisket fortsatte emellertid att vara Gustav Berntssons stora passion. Han tillverkade egna hummertinor, ryssjor och nät, och vid sidan om sitt arbete och under sin tid som pensionär ägnade han oändligt många timmar till sjöss, där flertalet storfiskar gjorde misstaget att svälja hans bete.

Utöver fisket hade Gustav också ett stort intresse av båtbyggeri. Innan sin död hann han med att bygga en passbåt, en snipa och flera mindre ekor.

Skulle strömmen gå, så kan vi ju inte ringa varken Evelyn eller Gustav längre, men slå oss i receptionen en signal, så ska vi se om vi kan lösa det!